Tv-rummet var husets största rum, och det rum vi minst ville vara i. Rummet innehöll en 50-tums tv, playstation 3, olika boxar, 3 fjärrkontroller, upp mot 5-6 handkontroller och en miljon sladdar. Därtill fanns en ihoptryckt matplats, ett piano, ett vitrinskåp och många slarvigt slängda skor framför dörren till altanen.
Rummet ligger så centralt i huset att det gnagde lite att ingen ville vara där. Fanns ingen anledning att ha tv:n påslagen så fanns liksom inga skäl att över huvudtaget vara där inne. Dessutom kändes det som att vi använde tv:n mindre och mindre.
I vår familj har vi netflix och HBO Nordic, vi ser på youtube och gratis play-kanalerna. Jag, min man och våra barn har var sin dator. Det räckte med skärmar! Kanske kunde husets största rum vara en plats där man gjorde något annat.
Jag skissade och drömde. Jag lekte med tanken att göra mig av med tv:n rätt länge innan jag vågade göra slag i saken. Jag vet inte varför jag oroade mig för vad barnen skulle tycka, kanske för att tv:n hade en självklar plats i min egen uppväxt.
Jag tog det hela i tre steg. 1) Jag sa upp viasat. När kanalerna slutade att fungera tänkte jag se hur reaktionerna blev. Det skulle inte vara svårt att ångra sig och starta igång det igen. Men... det visade sig att ingen märkte någon skillnad. Det gick en månad, eller kanske två och ingen märkte ens att tv:n inte fungerade. Den som brytt sig mest om tv:n var tydligen jag.
2) Jag skickade sms till några bekanta med raden "50´tums plasma-tv i nyskick bortskänkes". De kom och hämtade den samma dag.
3) Ytterligare månader senare skänkte jag även bort tv-spelskonsolen och alla spel - efter många frågor till barnen och försäkran om att de inte skulle bli nostalgiska och vilja spela playstation 3 efter de flyttat hemifrån. Jag skänkte även bort alla våra blueray och dvd-filmer.
I rummet fanns nu en stor yta. Den var ganska ruggig. Väggen bakom tv-bänken hade visst blivit skavd med åren, men även så fanns nu äntligen både luft och energi. Nu fanns plats att göra något nytt. Vi slängde ut allt som inte kändes bra, eller som inte "spark joy" som man skulle sagt inom KonMari. I nästa steg bättrade vi på den vita väggfärgen.
Rummet är nu på väg att bli en plats där man umgås med varandra, eller bara med sig själv. Istället för att låta soffor och fåtöljer vara placerade så man ser tv-väggen, står de nu så att man kan se ut genom de stora fönstren ut mot trädgården.
Istället för en tv har vi låtit installera en täljstenskamin. Jag älskar den!